DirektInfo

Det regnade precis som det hade gjort hela veckan.
Det var inte bra-mysigt regn utan bara grått tråkigt och kallt regn, det började bli ganska uttråkande men jag orkade inte bry mig särskilt mycket.

Alla och då menar jag alla hoppades på att det skulle slutat regna idag eftersom att idag är det fredag.
Att det är fredag innebär för det flesta tjejerna att leta fram den nyaste och slampigaste klänningen de kan hitta i garderoben för att sedan gå ut och festa med äldre rika gubbar.

Vad gör jag?
Jo, jag sitter hemma i mjukisdressen och förbereder mig för en hemmakväll med mamma.
Det betyder dock inget negativt för mig att sitta hemma en fredags kväll då alla andra går ut och festar.
För jag vet att då slipper jag ångesten imorgon över att ha varit för full eller hållt på med en alldeles för ful kille.
Plus om jag stannar hemma betyder det att jag kan ägna en allt för stor del utav kvällen med att prata Skype med killen.

Killen som får mig att le endast genom att möta min blick. Han som får mig att se ut som en tre årig liten pojke som testat på choklad för första gången när jag läser hans email. Han ger mig fjärilar i magen utav att bara se hans namn.
Hans namn är förövrigt ett av dom finaste och underbarate och helt bästa namnen som finns, Josef.
J.o.s.e.f, finns det ens ett vackrare namn? Varje stavelse är perfekt och likaså han.
J.o.s.e.f, jag kan läsa hans namn gång på gång, det pirrar i kroppen lite extra vid varje stavelse.

Men det som komplicerar allting är att jag redan har en pojkvän, eller vi gjorde slut ( jag gjorde slut rättare sagt). En vecka senare kysstes vi igen och nu är vi på g all over again.
Cepe heter han, eller okej. Det gör han inte men jag tycker vi kallar honom det.

Cepe får mig inte att le, han gör mig aldrig nervös eller ger mig fjärilar i magen. Han är inte snygg, eller han är inte Brad Pitt snygg utan mera "Ringaren i nottredam"-snygg.
Men hans kyssar får mig att smälta. Blir varm i hela kroppen och vill bara klamra mig fast så hårt jag kan vid honom. Vill inte släppa taget, alla tankar försvinner och det känns som att det bara finns han och jag i världen.

Men i samma ögonblick som vi slutar kyssas försvinner alla känslor igen. Är jag en dålig männsika?
Ja, jag vet. Jag borde göra slut igen och vara med Josef istället.
Men det är inte så lätt för jag bor i London och Josef bor i Svergie.
Om tre år då flyttar jag tillbaka till Svergie för då har jag tagit mig igenom alla de jobbiga och tidskrävande skolåren.

Josef kommer inte alltid finnas kvar det är bara en tidsfråga innan vi slutar prata helt.
Det skrämmer mig så mycket att ibland är det nästan ledsamt att prata med honom, för jag vill aldrig att samtalet ska ta slut. Jag är rädd, rädd för att vi inte kommer prata igen, för att han kanske inte svarar på mina email en dag.

Men samtidigt känner jag mig som en bluff för jag är praktiskt taget tillsammans med Cepe och det vet Josef inget om.