DirektInfo

Om Josef får veta om Cepe kommer Josef stanna kvar?

Jag har aldrig kysst Josef, även fast jag vill det så mycket.
Jag kan komma på mig själv att drömma om Josef, i drömmarnas värld kryper jag upp i hans famn och känner hans varma och vältränade kropp emot min. Jag njuter av bara tanken.
Hans mörka perfekta hår och hans läppar.
Hans läppar är perfekta och ibland när han pratar eller är rastlös så drar han tungan varsamt emot sina läppar, jag ryser inombords när det händer. Blir som att hela min kropp smälter och jag vill bara hoppa på honom och kyssa honom hårt och kraftfullt.

Jag och Josef har bara pratat i tre månaders tid och endast träffats en gång då jag besökte min pappa i Svergie.
Men kemin finns, en sådan kemin som jag bara känt en gång innan.

Jag kände den kemin med Karl, en annan kille i Svergie.
Jag och Karl umgicks varje dag hela sommaren 2009.
Vi kysstes några få gånger, oftast när vi var onyktra för annars vågade vi inte.
Jag kunde sms'a med Karl i timmar och när vi inte sms'ade satt jag och väntade på att han skulle sms'a mig eller ringa.

När sommaren tog slut och när vi återvände till skolan försvann han sakta men säkert ur mitt liv.
När vi gått i skolan i knappt tre månader träffade han en ny tjej.
Hon var lång, smal, vacker och oerhört välklädd.
Hon hade alltid fina rena och kvinnliga kläder på sig. Hennes hår var långt, mörkt och rakt med några små vågor här och där. Jag hatade henne.

Jag var ingenting jämfört med henne, jag under den tiden gick runt i mjukisdressen och håret uppsatt i en knut på toppen på huvudet och smink var inte något som fanns i min värld då.
Det är tre år sedan nu, jag har förändrats sedan dess.

Nu skulle jag aldrig visa mig ute i mjukisbyxor och jag använder smink.. mascara och hela kittet.
Jag har lite för mycket koll på hur mitt hår ser ut och vilka kläder jag har på mig.
De pengar som jag spenderar, spenderar jag antingen på cigaretter eller något som gör att jag ser bättre ut för de otränade ögat.

För ett halvårsen var jag också i Svergie på besök.
Jag och Karl började prata igen.
Mina känslor återkom. Jag fick en magkänsla att hans känslor också återuppväcktes.

Jag och Karl möttes en kväll, han var något onykter men jag hade inte druckit något alls.

Karl drog in mig på sitt rum och kysste mig hårt och upphetsat. Jag visste vart det här var på väg. Jag hade fantiserat om det här många gånger, om hur underbart det skulle vara att kyssa honom åter en gång.
Hur vår magi skulle skaka hela världen ur balans, även mig.

När väl kyssen kom, då kände jag ingenting.
Ingen magi uppstod och världens rubbades inte ens lite.
Hans läppar vara smala och hans tunga var ostyrlig.
Inget var upphetsande, verkligen inget hände "där nere" heller.

Han rörde sin hand långsamt nedåt, men ändå för fort. Jag förlorade all min kroppskontroll och var nu under hans förtrollning.
Ordet "nej" existerade inte i min värld. Jag var nog alltför förbryllad över att han ville ha mig, killen som jag fantiserat om alltför länge.

Efteråt klädde jag på mig hastigt och sprang sedan hemåt i största skam.
Vi har inte pratat sedan dess.

Mina känslor försvann totalt, de enda känslorna jag har kvar är i minnet, minnet utav då allt var rätt.

Han var min prins, trodde jag.
Jag hade fel.

Efter Karl mötte jag ett flertal olika killar och jag bara lät dom utnyttja min tid och min kropp.

Jag blev våldtagen en gång. Jag kan berätta mer om det senare, inte nu.

Nu idag har jag mer kontroll över vme jag är och vem jag vill ha.
Men fortfarande för lite koll.

Josef och Cepe vet inte vem jag är. Dom båda är kära i den tjej som är vacker, artig, väluppfostrad och ärlig.

Jag är oärlig, jag ljuger om allt. Jag bråkar med min mamma mer än jag borde och hon tycker om mig mer än hon borde. Jag är deffinitift inte vacker.
Skenet kan bedra.
Tar man bort sminket och de fina kläderna är jag ful.
Fulare än något man kan hitta bakom en byrå där man inte har städat på flera år.

Jag mår lika dåligt som Britney Spears gjorde, om inte värre.
Det är väl mer " I wish I could be her".

Tårarna faller ner för min kind och jag känner saltsmaken mot mina läppar.
Jag vill dö, men jag vågar inte. För vem vet vad som händer sen?
Jag vill inte återuppstå som en blomma eller en fluga och återigen hamna under makten av människorna på denna jord.
Jag älskar att leva, men varför leva om man inte gör det rätt.

Sitter ensam på ett fik nu i min nyaste jeansjacka och skriver i min dagbok.
Jag ser mig runt, jag ser folk som sitter med sina vänner och skrattar och pratar och lever.
Dom ser mig inte för jag lever inte.
Jag är en vandrande död.

Jag föddes för många år sedan , när ska jag börja leva?
Mitt såkallade liv startade för längesen.
Kan fortfarande inte förstå när jag ska börja leva.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------


Mamma springer runt i huset och städar för fullt medans jag sitter gömd på terassen och skriver i dig, min dagbok.
Snart inom en timme kommer Josefina hit.
Då ska vi göra en massa tjejgrejer. Måla naglarna, lägga på ansiktsmasker och fejk-le emot varandra och hon kommer sitta och prata om sin kille, om hur snygg och smart han är.
Som jag förövrigt hatar att göra.
Jag hänger hellre med grabbarna och kollar på när Valencia spelar emot Real Madrid, med en öl i handen. Tjejdrinkar är inte min grej.